Nu börjar vi resa på riktigt

Jättelänge sen vi skrev sist, men vi har en bra orsak! Vi har inte haft internet på de flesta ställen vi rest på och datan ha vari jättejobbig... Vi har upplevt en massa under senaste veckorna. Efter halloweenfesten började vardagen i pinkhouse igen o allt var som tidigare. Men vi bestämde oss för att det var dags att åka iväg. Så vi bokade på en lördag kväll via en kompis som jobbar på hostellet en flygresa upp till Cairns (norra delen av Australien). Vi fick ett bra flyg till onsdag eftermiddag så vi bestämde oss för att åka då.En Irländare, Paul, skulle resa med oss början av tiden. Paul e som vår storebror här, han tar hand om oss o ser till att allt är bra. Vår sugardaddy. Vi håller på o lära honom "Helan går" ( inte så stor succé ännu men...) Vi stornjöt av sista dagarna i pinkhouse o kände oss lite snopna över att tänka att vi inte är tillbaka där förrän om flera månader... Sista lördagskvällen satt vi i trappan (vår favoritplats) och drack goon (det billiga,äckliga vinet). På söndag gick vi med ett gäng till parken för att sola. Vädret hade varit regnigt före det. En av de sista dagarna gick jag (Johanna) på en 2 1/5 timmars strand och vypromenad från bondi beach till Cogee beach. Det var jättefint, men vi var så trötta när vi kom fram till Cogee att vi måste ta bussen hem tillbaks.
På tisdag var det vår sista kväll, som firades på worldbar, vi fick mycke gratis drinkar o hade det roligt med alla. Onsdag var vår sista dag. Vi packade o kände oss sorgliga. Alla följde oss till bussen som förde oss till flyget, o tårarna var inte långt ifrån. På flyget upp till Cairns sov vi alla tre sött ( sömn hade vi inte precis fått på några dagar). Vi landade i Cairns o klimatet är helt olikt Sydney. Varmt o fuktigt (regnsäsongen är på väg). På vägen till hostellet såg vi en flod där dom varnade om krokodiler. Vi har helt tydligt lämna staden. Cairns är inte mycket att skryta om. Vi trodde det skulle vara en storstad, men nej. Det var nästan pikkukylä pahanen. Men hostellet (Rosie´s backpackers) va kiva, litet med en liten pool o trevliga människor. Den kvällen for vi ut o äta mat: biff, njam, till Woolsheds. Senare dansade vi på borden. Följande dag ville vi se staden, men vi insåg snabbt att vi redan hade sett den kvällen innan. Kvällen spenderade vi på hostellet med alla andra. Vi träffade en annan Irländsk kille som bjöd oss med för att se på vattenfall föjande dag. O det ville vi ju så klart göra. Vi steg upp tidigt nästa mårgon och killarna ( Irlännaren o o en kanadensare) hyrde en bil. Vi körde iväg mot Josephine falls ( Ca 1 h) Där fanns ett jättefint vattenfall mitt i djungeln o vi bestämde oss för att ta ett dopp i lagunen. Där fanns också en klippa som vattne rann över o var en ypperlig rutchbana. Så klart prövade vi på det! Det var jätteroligt, men ledde också till ett litet missöde. Vi skulle ta ett foto och alla fyra skulle åka hand i hand. Men, en ström tog tag i mig (Johanna) och jag åkte mot fel håll, var strömmen var som starkast. Ooops... Det enda jag kunde göra var att ta ett djupt andetag o försvinna under vattnet. Resten av gänget satt kvar på klippan o höll andan, det enda dom såg var mina fötter sticka upp då o då. Under ytan tänkte jag bara på att akta mej för stenar, just som en stor sten uppenbarade sig med stormfart framför mitt huvud, lyckades jag skuffa den ifrån mej. Jag lyckades till slut ta mej ur strömmen och upp till ytan. Där brast vi alla ut i vrålskratt, halvt hysteriskt. Hela insidenten var över på 3 sekunder, men vi blev alla ganska skraija endå. Dessutom fanns det ingen schans att jag skulle hamna ut i forsen utan kunde bara landa i lagunen. Och jag fick dessutom en blodigel på mej. Snart var jag uppe i rutchbanan igen. Vi fortsatte vår resa mot följande vattenfall. Allt som allt såg vi 5 st, men det första var det bästa o roligaste. Vi stannade ocksa for att åka mikrobil, de va kul. Anna korde mycket försiktigt o långsamt....Hon körde för första gången o hon tyckte int de va roligt. Jag hade i alla fall roligt! Vi var alla trötta när vi kom tillbaks till Rosie´s.
Alla tre av oss saknar pinkhouse o vår familj där, så den kvällen bestämde jag o Anna oss för att återvända till Sydney med Paul till jul, o vara med vår "familj" över helgen. Det betyder att vi också är i Sydney på nyåret!!! Jeee!! Vi har alltså lite på en månad på oss att ta oss ner hem tillbaks. Vilket nog räcker bra. Vi börjar jobba i Sydney när vi kommer tillbaks, så vi får leva sparsamt nu.
Vädret i Cairns var inte så bra som förväntat: varmt fuktigt o REGNIGT. O solen skiner förståss i Sydney nu.... Typiskt. På fredag kväll for vi ut igen, till Gilligan´s denna gång o firade kvällen där. Det var helt sjukt stort! Flera enorma salar! Då vi kom hem for Anna och pojkarna på nattsim i poolen. Det var jätteskönt.
Följande dag skulle vi fara upp till Cape Tribulation med buss, men då vi vaknade hade den redan farit iväg. Vi bestämde oss för att hyra en bil, vilket visade sig vara mycket billigare än bussen i alla fall. Paul körde upp till Port Douglas, en liten strandhamnstad, som var väldigt dyr. Där åt vi lunch o fortsatte vår resa. Följande var Cape Tribulation (en av australiens stora regnskogar) Vi tog färjan över en flod och åkte en timme in till djupa regniga regnskogar, med mycket krokiga vägar. Det ösregna och broar över biflöden från floden var nippanappa torra. Vi bodde i Beach house, ett hostell mitt bland regnskogen, beläget på stranden. Hostellet bestod av mökkin o en stor terass. Det var jättecoolt. Vi kollade stranden och gick på ett par djungelwalks. Stranden är exact som i filmer, gröna berg runt omkring, privat o ingen annan syns till! Regnskogen var också fin, men det hann bli mörkt förrän vi slapp hem. Vi såg en skölpadda o Paul blev träffad ev en gren med en ödla i huvudet. Den natten sov vi mitt i djungeln, aningen skrämmande. Där fanns enorma paddor som kväckte ljudligt hela natten lång. Telefonerna fungerade inte heller där.... Följande morgon ösregnade det igen, vi var oroade över att vi inte skulle slippa över broarna längre. Vi vaknade tidigt o var iväg klockan 7. Första broarna, de som jag var orad över gick bra, men när vi närmade oss den största stoppade några bilar. Den var översvämmad. Vi visste ju inte hur länge det skulle vara, eftersom regnsäsongen just börjat. Där stod vi i regnet med några tyska flickor, o kunde med all rätt säga att nu står vi med våra lurviga ben i spenaten... Vattnet på mitten var över knäna och vår bil var inte precis en landrover. Snarare som clion därhemma. En local australiensare sa att man nog ennu slipper över just o just. Så jag o Anna hoppade ut( för att få bort vikt) o Paul började köra. Närmare mitten saktade bilen plötsligt av o stannade nästan, vi fick panik o tänkte redan börja knuffa, men sakta for den vidare igen. Inne i bilen satt en svettig Paul o svor. Oj oj oj.... Va vi va lyckliga när vi kom över!!! Efteråt var också denna insident ganska så rolig. En typ sa senare att det ju nog skulle ha kunna finnas krokodiler i vattnet, men det var det sista vi tänkte på då.Vi åkte på färjan o åkte tillbaks till Cairns.